Minnesbeta
Nu har vi gjort slag i saken och bokat en resa med stort R. R som i rundresa, en rundresa på tre veckor i Kina. Bara sådär. Eftersom jag är tillförordnad avdelningschef idag och imorgon passade jag på att bevilja min egen semester. Tre veckor från 12 april, det kan väl ingen missunna mig?
Det är lika bra att göra av med pengarna när man har hälsa och krafter till det. Pensionssparande ligger inte för mig. Min erfarenhet av gamlingar är att materiella önskningar minskar med åldern. Tror jag, så vi får leva minnena istället när vi blir gamla.
Eller så kan det bli för oss, som det blev för Gudrun och hennes man Sten. De satsade på resor och upplevelser. Varenda VM- och OS-evenemang gav anledning till längre och kortare resor ända fram till Stens död. Sen fortsatte Gudrun resa på egen hand.
Men så började problemen komma. Gudrun fick konstiga symptom och framförallt huvudvärk. Det visade sig vara den gamla gasspisen, som inte höll tätt. Efter att spisen bytts ut försvann huvudvärken så småningom. Men inte bara den, den tog också med sig alla minnen.
Hon tog fram ett av sina fotoalbum och pekade på några kort.
- Titta här! Det är Sten och jag som står på Himmelska Fridens torg. Tänk att jag har varit i Kina. Och jag minns inte ett dyft av resan. Och inte av de andra heller.
Äsch! Vi har i alla fall ingen gasspis.
Vilka kloka beslut er avdelningschef tar idag! Det låter underbart med en rundtur i Kina, kul att vara där tillräckligt länge för att hinna se olika sidor av landet. Jag kan föreställa mig att det är stora kontraster på olika sätt i landet, både kulturellt och ekonomiskt.
Det låter fantastiskt roligt! Du gjorde helt rätt. Br att vara chef ibland.
Det låter fantastiskt roligt! Du gjorde helt rätt. Bra att vara chef ibland.
Oj, vilken berättelse... Ja, det är nog bäst att passa på... RES!
fia; vi åker på en resa med lite panschovarning. I grupp, som föses hit och dit av reseledare som uppnått en tredjdel av deltagarnas ålder. Men bekvämt är det.
annela; det gäller att ta för sig när man kan.
gubben; man får hoppas att Gudrun åtminstone hade kul medan det begav sig. Det tänker vi ha, i alla fall. Och blir det trist, så gör det inte om minnet inte håller i sig.
Så klokt! Fast jag bott 3 år i Kina vill jag också göra en sådan rundresa. Är det en bra reseledare så har jag inget emot att åka på gruppresa, kan vara riktigt avkopplande att inte behöva tänka på allt själv.
