Pyssel
Vi har ägnat dagen åt att fixa med Svärdotterns lägenhet. Mattläggaren var klar med det svart-vit-rutiga-köksgolvet och vitvarorna behövde komma tillbaka på plats. Och hur kul är det att komma hem mitt i natten till ett ekande tomt kylskåp?
Så jag fyllde på med lite matvaror och mot bättre vetande köpte jag en käck gardinkappa till köksfönstret, röd med vita prickar. Maken tog sig för pannan, "Du vet ju själv hur du avskydde när din mamma köpte saker till vårt hem". Absolut, men hon hade ju taskig smak. Det har inte jag. Tror jag.
Jag får väl säga något i stil med "Var inte orolig, jag kommer inte att bli sårad om du inte gillar gardinen. Då är det bara att ta ner den". Och behärska mig om motsatsen skulle inträffa.
Sen tejpade vi en stor välkommen-hem-skylt med ballonger på utsidan av ytterdörren. Så att de verkligen ska känna sig välkomna hem. Vi fick ett litet sorligt sms i veckan, om hur allt var bra men att hon saknade Trean.
Nu ropar mamma att maten är klar. Nej, det är inte sant, men den lilla äggklockan pinglar att det är dags att ta ut rotsakerna ur ugnen.
Rutigt köksgolv vill jag också ha.
Det är väl tur att du inte har taskig smak;-) Själv skulle jag nog gilla prickiga gardiner.
Ja, jag har rutiga köksgardiner.
Svårt det där. Min mamma var övertygad om att hon hade god smak. Hade och hade, hon lever ännu, men nu har hon den goda smaken att ge oss pengar i stället. Vi slipper påfyllning i lagret att skänka till välgörande ändamål.
Men gardinkappan hon kom med en gång hade vi länge. Trots att jag inte gillade den. Jag fattar än i dag inte varför hon gav oss den. Tyckte väl de gamla lakanen var för torftiga. Den rutiga kappan var kanske ett sätt att "lite fint" uttrycka det.
mjölgumpa; jag skulle också gärna ha rutigt golv.
rutan; jo, jo, rutigare än någonsin.
annaa; min mamma levde också i den övertygelsen. Trots att hennes smak, i mina ögon, var riktigt vulgo. Hellre lakan än vulgo!
