En klass för sig
Igår såg jag på tv. Vanligtvis gör jag inte det. Jo, jag ser gärna på tv-program. Söndagens Kobra om danska Gasolin såg jag t ex med stor behållning, men eftersom det sändes mitt i natten så såg jag en uppspelning. Men igår såg jag alltså såpan om klass 9A på direkten. Mest för att jag är bekant med matematikläraren.
Så här efter en timme hårt klippta scener är det svårt att ha någon åsikt. Men spontant tycker jag att det är synd att köra dokusåpa-SuperNanny-Tjockholmen-konceptet på en så stor fråga som skolan. Alla dessa 8-veckorslösningar fungerar knappast i längden. Det måste nog till mer långsiktiga tag.
Självklart är engagerade lärare bättre än de som knappt bryr sig. Men grundskolan behöver mer än brandkårsutryckningar.
Håller med! Det är tragiskt om skolan i Sverige är så nedgången att det krävs prisbelönade superlärare för att genomföra alldeles vanlig undervisning. Då är felet mer fundamentalt än att vissa lärare är bara lagom entusiastiska. Jag ser i alla fall fram mot fortsättningen på serien.
Det är konstigt att alla är så rörande överens över att skola och utbildning är jätteviktiga frågor. Ändå verkar resultatet bli en tummetott.
NICE AND WONDERFUL SITE
