Kapuschonger alla gånger
Det finns vissa plagg som återkommer med jämna mellanrum. Duffel t ex. Jag minns första gången jag fattade att dufflar var heta. Jag var nog i sjuårsåldern och över middagsbordet rådgjorde mamma och pappa med varandra om det var aktuellt att köpa en duffel till Brorsan.
Mina föräldrar pratade fram och tillbaka. Hela tiden om en daffel, pappa kunde engelska så de sa a, och frågan var om Lasse skulle få en eller inte. Han var ju rätt så slarvig av sig och en daffel var inte precis gratis.
Jag fattade inte vad det hela handlade om, men förstod så mycket att Brorsan kunde komma ifråga för något som förmodligen skulle gå min näsa förbi. Och då är det dags att protestera.
- Jag vill också ha en gaffel!
Det blev alldeles tyst och jag tvingades upprepa mitt önskemål flera gånger. Redan den omedelbara tystnaden fick mig att förstå att jag sagt något helt galet. Den gaffeln fick jag äta upp flera gånger. Liksom den gången jag framförde önskemål att jag också ville promenera på en serietidning.
Vart vill jag komma? Jo, till helgens outfit. Jag är inte bara svag för dufflar; parkas har en speciell plats i mitt hjärta sen den tiden så alla häftiga äldre tjejer var Dixie. Då skulle man självklart ha en grön parkas med vitt foder i luvan. Så var och vartannat år köper jag en parkas.
Den här helgen köpte jag för säkerhets skull två. Först en igår på H&M. En sån där militärgrön, ofodrad. Snygg men lite jobbig att sätta på sig, när det inte fanns något foder med glid i ärmarna. Idag köpte jag en till på Indiska. Den gled på lite lättare och imorgon är det jag som ber H&M göra ett återköp.
Mina äldre syskon envisades också med det engelska uttalet. Min bror hade en ÄKTA som senare övertogs av systern. Jag fick förstås en fuskvariant men det gick bra det också. Trånade sedan våldsamt efter en äkta korearock, parkasens anfader med kulhål och allt. Jag fick förstås ingen, men förtjusningen har hållit i sig. Bäst tycker jag faktiskt är de som inte är fodrade med vanligt fodertyg utan sydda i dubbelt tyg. Då kan man ha dem även till ärmlöst på sommaren utan att det känns läskigt! Min bästa just nu är från Jackpot, ett vanligtvis trist märke.
Är det något jag har svårt att hitta så är det jackor och dylikt..
Täckjackorna är så bedrövligt fula fast de har blivit aningen snyggare med åren. Duffel, inte illa faktiskt. Parkas där sa du nåt. Nu kom jag på en till.. anorak, herreminje vad de var poppis när man var barn. Ofodrad, nä det är ingen höjdare.
annaa; jag var också grymt sjuk på parkas med kulhål. Men, som sagt, när jag kom upp i rätt ålder var parkas passé. US Army-jackorna var desto hetare, men kulhål avstod jag ifrån. Det kändes lite för verkligt med alla nyhetsinslag ond bråd död.
solskuggan; jag har en gammal anorak, fodrad. Men nu börjar jag tycka att det är lite jobbigt att dra den över huvudet.
Jag har också ägt en äkta "gaffel" en gång i tiden. Jag sommarjobbade på Meeths för att ha råd att köpa den riktigt äkta. Under den hade man jeans och islandströja, vit med röda och blå ränder. Oj vad inne man var.
nicoline; Och på fötterna? Självklart ett par Mantovani, dessa mjuka, trevliga mockaskor, som inte gav några skavsår.
