frktjatlund

Det är bara skit med pocketböcker nuförtiden. Jag vet inte om det handlar om klimatet, hål i ozonlagret eller annan mänsklig påverkan. Men böckerna är helt enkelt inte längre vad de har varit. Förr i världen räckte en bok till åtminstone fyra genomläsningar. Nu vet jag inte vad som hänt. Redan under första genomläsningen ramlar sidan 10 ut ur häftningen och sen har man ett elände med att hålla ihop historien. Rent fysiskt.

I badkassen hittar jag ett blad med rubriken Korsfästelse. Jaha, där börjar Frälsaren ramla i bitar och M har inte ens kommit till den sidan i boken. Jag hittade en inte allt för oäven bok med titeln Sömntuta i hotellets bokhylla. Den har nog stått där ett år eller så. Det ser så ut eftersom den är lite gulnad i papperet, men nu blir det mer lösbladssystem över det hela efter min genombläddring.

Inkilat under rumsdörren, låg ett meddelande från resebyrån med uppgifter om hemresa. Komma här och komma. Det är hur lätt som helst att vänja sig vid att vakna av sig själv, hasa sig ner till en frukostbuffé, packa poolkassen, släntra ner till solstolarna, läsa, låta lite hårda nypor knåda dödköttet, ta en öl eller två, bada, ta sig upp till det nystädade rummet, duscha, läsa lite till, ta en eftermiddagsdrink med lite chips och nötter, invänta solnedgången, äta på en av fiskerestaurangerna vid stranden, gå tillbaka till hotellrummet, titta på en konstig film på Starmovie eller förkovra sig med lite på National Geografic, sova, vakna av sig själv, hasa sig ner till frukost ...

Nej, sanningen att säga så börjar jag känna mig mogen för lite vardagsliv. Det är väl det som är meningen med semester.