Sömn
Jag är helt slut och skulle kunna somna stående. Inte så konstigt med tanke på tidsomställningen. Jag som brukar gnälla över den stackars timme jag förlorar när vi går över till sommartid. Nu har jag verkligen något att klaga på.
Jag vet inte hur gammalt begreppet jetlag är men första gången jag hörde ordet, måste ha varit i början på 1980-talet. Då missförstod jag totalt vad det handlade om. Marikas syster hade jobbat ett år i USA och skulle äntligen komma hem. Vi hade vilda funderingar om hur det skulle firas, men syrran hennes avböjde bestämt med beskedet "Då kommer jag ha jetlagg".
Hennes stora intresse var utförsåkning och hon hade pratat varmt om bergen i Vermont, så vi förleddes att tro att det handlade några "lagg" i form av skidor. Nu är jag själv drabbad utan minsta lilla skidbacke på 30 år.
Senaste veckans husorgan har varit Bangkok Post, och häromdagen refererade en artikel till forskning kring sömnpiller och hur de verkade. Som vanligt hade man delat in folk i två grupper. De som tog sömnmedicin somnade på ca 12 minuter medan det tog 19 minuter för placebogänget. De medicinerade sov dessutom några minuter längre.
Inga sensationella effekter, med andra ord. Ändå upplevde pillerätarna medicinen, som väldigt effektiv. Hur kunde det komma sig? Jo, deras minne påverkades, mer än själva sömnen. De kom helt enkelt inte ihåg hur länge de legat och vridit och vänt på sig innan de äntligen somnade.
Det kanske vore något för medicinföretagen? Låt alla piller på något sätt påverka minnesfunktionen, så att vi glömmer hur dåligt vi mår.
Välkommen hem! Hoppas att omställningen går snabbt nu! Vill bara avslutningsvis tacka för en fin reseblogg, jag har kastat mig över den varje dag! Får passa på att njuta av andras resor, jag som aldrig reser själv.
Tack för det! Jag kommer nog återkomma med lite bilder. Som sagt, maken tog några hundra om dagen.
