Handlingsförlamning
- Hello! How are you today?
- Madame, we got your size, Madame.
- Wellcome, Madame. Want massage?
- Want jeans? I have very good price for all kind of brands.
Inne i Hua Hin är man ännu mer slipad.
- Where are you from, Sir?
- Oh, Sweden. Tjenare, Mannen! Want suit?
Nej, vi är norra Europas sämsta shoppare på ställen där man ska pruta. Det bär mig emot. Speciellt när jag egentligen inte är ett dugg intresserad av att köpa vare sig märkeskopierade jeans eller väskor. Idag lät vi oss knådas på stranden och betalade glatt 200 Bath/pers och timme. Alltså 40 spänn per person. Inte kan man ha mage att ha synpunkter på det priset?
Jo, det kan man. En fransk kille var betydligt mer driven och började diskutera.
- Over there you only have to pay 100 Bath.
- Well, why don't you go there then, Sir?
Vad är det som får folk att bråka om en tia? Det är mindre än vad en ask Läkerol kostar. Somliga tycker tydligen att det är en sport att pruta, men mig ger det mig bara en dålig känsla.
Förutom kroppar, så knådar massagedamerna även tvätt. Men kilopriset är betydligt högre; 100 Bath för ett kilo. Någon udda spärr gör att jag kan inte förmå mig att låta andra ta hand om min smutsiga byk, så jag imorse handgnuggade jag mina sista underbrallor för den här resan. Nu borde lagret räcka tills jag har tillgång till min egen tvättmaskin.
Vi har trots allt köpte lite t-tröjor och annat, så jag misstänker att bagagevikten är betydligt högre på hem- än på hitvägen. Ändå tänker jag kasta några uttjänta paltor.
Maken är väldigt störd över att jag envisas med att vi kan ta den fula gratisväskan från optikern för att få plats med nytillskotten. Han vill inte ens ses död i ett dike med den. Men hallå! Varför inte vara lite praktisk? Det går ju att slänga den sen. Eller så kan vi låna ut den och glömma till vem. Så brukar det gå till när saker försvinner hemma hos oss.
Jo men alltså, ibland handlar det ju inte om pengarna utan om principen. Jag blev ursinnig i förra veckan när jag inte fick tillbaka 12 kronor för en semla med sur grädde i ica-butiken.
Jag minns på Lanzarote hur prutandet stod mig upp i halsen. När vi märkte på en marknad att det egentligen fanns ett "riktpris" som faktiskt en del höll sig kring medan andra hade prutmån och hoppades att dumma turister inte skulle upptäcka det så blev jag också otrevlig för några kronor. Någon försöker lura mig och det har jag inte lust med!
Köp er en ny väska. Det borde väl inte kosta så mycket, ni kan ju alltid pruta på den :D
Problemet med prutandet är att jag alltid på något sätt känner mig lurad. Kunde jag fått egentligen fått ett bättre pris om jag varit lite mer uthållig?
Om vi har rest tillsammans med andra, kan man ge sig på att de som har störst utrymme i plånboken är de som är bäst på att slåss om priset.
