Otack
Vi hade gemensamma intressen med ett par på resan. De bodde i Göteborg, men kom ursprungligen från Värmland. Vid flera tillfällen träffades vi på hotellbaren med varsitt glas GT i handen. Mannen fick täcknamn Pölsa. Det var helt enkelt oundvikligt eftersom han hade precis samma dialekt som Pölsa i Smala Sussie.
När vi beskrev var vi bodde, visste han exakt var och han hade flera gånger varit i korsningen Hornsgatan-Ringvägen tillsammans med olika polare. Ända sedan tonåren hade han och kompisarna varit hängivna Lundellfans och då och då vallfärdat till Lundells stockholmsadress.
Nu var det slut med det. Inte bara för att Lundell sålt lägenheten behagat flytta till Österlen. Nej, det hade varit konserten i Göteborg, som varit helt avtändande. I början av uppträdandet hade Lundell skådat ut över den entusiastiska publikhavet och plötsligt fixerat en man långt fram i publiken och sagt:
- Är du här ikväll igen! Har du verkligen inget bättre för dig?
Det träffade rakt i hjärtat på Pölsa. Det var visserligen inte han som fått kommentaren, han hade inte ens varit där någon tidigare konsert. Den här turnén. Men det hade hänt att han gått på flera tidigare. Är det så Lundell uppfattar sina fans, som människor utan egna liv.
Pölsa och polarna bestämde sig för att lämna konserten till förmån för baren. Där satt de och grämde sig över hur mycket pengar de lagt på skivor, böcker och olika konserter. Pengar som bekostade boende, uppehälle, diverse barn och förhållanden för Lundell. Och det enda de fick, som tack var förakt.
Visst är det något av det värsta man kan tänka sig om en artist; förakt för publiken. Blir dock inte ett dugg förvånad.
Inte jag heller. Han verkar otroligt självupptagen den där Lundell.