frktjatlund

En resa är inte en resa utan incidenter. Den här resan har varit ovanligt befriad från missöden hitintills. En oväntad händelse var en kvastspya över lunchbordet på Arlanda. Inte över vårt, men väl över bordet bakom. Jag slapp se den men maken körde ett livligt referat, som skapade bilder i huvudet jag gärna avstått från.

Ett halvt dygn på flyget gick oväntat smidigt. Alla småbarn var rena rama änglarna. De enda som utmärkte sig var ett berusat danskt par som bråkade sig igenom resan. Det vill säga när de inte var i koma.

Vi blev lite vilse på flygplatsen i Bangkok. M hade i ett svagt ögonblick tagit ur linserna bara för att inse att glasögon och linser låg i incheckat bagage, men med lite assistens hittade vi anslutningsflyg. Sen får jag krypa till korset och erkänna att jag gick vilse totalt i Hanoi. Trots eller snarare p g a värdelös karta. Vi fick ta taxi några km för att komma rätt. Jag vill bara påpeka att jag sätter en ära i att ha perfekt lokalsinne, så detta var en riktig näsbränna.

På vägen ut till Mekongdeltat blev vänsterhalvan av bussen vittne till en fruktansvärd trafikolycka. En mopedist hade hamnat under en buss och offrets huvud låg några meter bort från kroppen och ytterligare lite längre bort låg hjälmen. Jag satt på höger sida och slapp tack och lov oönskade synintryck.

På flyget mellan Ho Chi Minh City och Bangkok tappade jag ner besticken på golvet. So what, jag hade ätit klart så jag brydde mig inte. så här med facit i hand borde jag kollat bättre. Mina glasögon försvann förmodligen samma väg. Den goda nyheten är att glasögon är bara så mycket billigare i Thailand och när vi ändå var igång beställde M ett par nya. Hans var minst två år gamla och jag köpte för första gången ett par riktiga solglasögon.

Så några borttappade bestick kostade oss  ca 7 lax. Men vadå, betalade man cash fick man varsin käck väska som belöning.