Veckans ord
Igår fick jag mina nya glasögon så dagens bassängkantsbok är avklarad och den gav mig uppslag till en ny karriär. Jag ska bli skräpboksredaktör. Det passar min kanske mindre sympatiska felfinnarpersonlighet.
Boken, som verkligen skulle behöva en redaktör värdig namnet, är en deckare av Willy Josefsson. Inget större fel på plotten förutom att det är uppenbart för läsaren vem som är skurken redan från sida 7. Det jag vänder mig mot är Josefssons förtjusning i vissa ord. Jag vet inte hur många gånger orden sinistra och lugubra upprepades.
Sen bytte skurken plötsligt helt kort namn från Krister till Sten. Sånt går inte en självutnämnd korrekturläsare förbi. Vår minimala packning tillät inte några större utsvävningar på bokfronten; vi valde bara några exemplar vardera och jag har läst mina egna alternativ och nu ägnar jag mig åt att terra maken med synpunkter på hans.
Läser Din reseskildring med stor behållning. Roligt att få rapporter från ett land som inte så många besöker. Kul att Du var inne och kommenterade hos mig också! Arn slipper Du ju se där Du är nu i alla fall!
Tack! Vi har tillgång till en engelsk-asiatisk filmkanal som visar skumma science fiction- och
skräckfilmer, så jag är lite svältfödd på självvalda rörliga bilder just nu.
Gläder mig på något sätt att det inte bara är kvinnliga svenska författare som skriver illa!
Det är inte utan att man undrar varför vissa blir publicerade och andra refuserade.
