frktjatlund

Pryltorsken jag är gift med såg till att vi skaffade platt-tv på ett tidigt stadium. När de var så där oförskämt dyra. Vi tog den på räntefritt lån och någonstans när kvarstående skuld började överstiga dagspriset på en ny, fick jag nog och betalade hela klabbet på en gång. Det var så retfullt att vara skyldig mer än skärmen var värd.

Härom kvällen antog tv-bilden en gul-grön ton lite då och då. Först tyckte vi att det var lite kul när folk såg sjösjuka ut, men igår var det inte lika roligt när bilden konstant var gul-grön.

Då haglade beskyllningarna över vardagsrummet. Vem hade tryckt på vilka knappar på våra tre fjärrkontroller? Och varför hittar man inte alla tre, när man behöver dem? Och varför måste vi överhuvudtaget ha tre stycken? Var det verkligen nödvändigt att köpa olika märken på tv och hemmabio? Och digitalbox? Det var bättre förr med analogt system där samma kontroll funkade både till tv, dvd och video. Bla, bla, bla ...

Sen kom diskussionen upp om det inte var dags att kolla handboken. Handböcker är bara för mesar. Men när Maken fipplat sig igenom alla menyerna och mer än halva Allsången passerat stod jag inte att hejda.

Normalt är jag inte särskilt ordentlig av mig, men manualer har jag full koll på. Orsaken är skador från barndomen. Vi hade helt enkelt inget system för viktiga papper, förrän Syrran på eget bevåg skaffade hemarkivet "Ordny".

På nedersta hyllan i tredje tidskriftssamlaren från vänster ligger handboken för tv:n. Vi konsulterade den. Bara två punkter i felsökningslistan, kan det räcka?

Att återgå till fabriksinställningar gav inte önskat resultat. Anders Lundin såg fortfarande lika illamående ut. Men punkt nummer två löste problemet. Det var kabeln från digitalboxen som inte satt ordentligt i tv:n. Så enkelt var det.

Där kom vi undan billigt.  Och äntligen lönade det sig att ha ordning på torpet.