Högsta hönset
Från och med idag är det jag som bestämmer över min decimerade grupp, dvs vi två som återstår. Arbetet är inte särskilt betungande. Mina insatser hittills:
- Attesterat en faktura på 518 kr.
- Mejlat "Krya på dig" till en förkyld medarbetare.
- Beviljat Bajenfanset befrielse från kvällsjour. Söderstadion kallar.
- Bordlagt ett obegripligt uppdrag från riktige chefen.
- Vidarebefordrat dumt mejl från dum kund, till den som hanterar avtalsfrågor.
Det kanske inte skulle vara så dumt att bli chef på riktigt. Ingen stämpelklocka, man behöver inte begripa vad man sysslar med, andra kan alltid göra jobbet åt en. Och när det kniper "jobbar jag hemifrån".
Mitt största problem skulle nog vara att förmå mig att göra PowerPointpresentationer där man staplar självklarheter på varandra. Eller att tillverka ohanterliga exceldokument med tidplaner och prioriteringar.
Nej, jag tror att den här skomakaren blir vid sin läst.
Men jag har alldeles frivilligt tagit på mig ett annat chefskap: Lagledare för stegtävlingen i september. Vår arbetsgrupp har bildat ett femmannalag, där övriga tyckte att jag i egenskap av trottoarernas drottning, var självskriven Gruppenführer. Ja, man uttryckte önskemål om att jag skulle bära allas stegräknare. Men det har inte jag samvete till.
Som ledare fick jag äran att bestämma lagnamn och det blev Utvandrarna, eftersom vi är Utvecklingsgruppen på bygget.
