Saker man helst vill vara utan
Idag hade Svärdottern tagit itu med badrumsskåpet och rensat det på herrdofter. Treans deodoranter, after shave- och eau de toiletteflaskor åkte ner i en påse, som Maken fick med sig hem. Hon tyckte det kändes bra att göras sig av med dem, men det känns litet egendomligt att se dem stå i vårt badrum, på något sätt. Dofter är ju så personliga.
Sen har vi knepiga beslutet om gravsten. Det skulle jag också vilja slippa. Jag vet inte hur många gånger vi skjutit upp det. Med en viss lättnad. Förutom allt annat, så känns det på något sätt som att välja tatuering. Tror jag i alla fall, för jag har gjort någon. Man vill gärna välja en sten och utformning som står sig. Vi har gjort några halvhjärtade försök på olika stenhuggeriers hemsidor utan att komma fram till hur vi vill ha det.
Egentligen kunde jag lika gärna vara utan sten överhuvudtaget, men vi är överens om att det kan vara bra för barnens del att ha något mera konkret.
Jag gjorde så här; tog med Mellan som var mest angelägen och petig till begravningsentreprenören. Sen satt vi i hans soffa i säkert en timma och bläddrade i hans stenpärmar innan hon bestämt sig för vad hon ville ha. Inklusive duvan som var syskonens gemensamma önskan. Svetten rann om honom men det blev en sten och en inskrift som alla var nöjda med. Mellan skulle snart fylla åtta och var fullt kapabel att göra de viktiga valen, alla blev nöjda. Men det gäller ju att ha en entreprenör som är med på noterna och ha pärmar i sina hyllor!
Det där med ett litet djur på stenen tror jag många barn känner för. Själv hade jag mycket synpunkter på hur min sten skulle se ut när jag var liten minns jag och jag torgförde dem ofta till min mors förfäran; svart med guldbokstäver och en vit duva på. Valet av sten och senare närvaron av en vid graven kan säkert ingå som en naturlig del i barnens hantering av sorg och saknad.
På min nära anhörigas sten är hennes personliga namnteckning inhuggen. Det var en av döttrarnas idé och jag tycker det är fint, som ett spår av deras mamma.
Vi funderar på att ta med barnen på en promenad på Skogskyrkogården, så de kan få lite input på hur en sten kan se ut.
Funderingarna har gått från namnteckning, barnens handavtryck till olika djur.
