Stirred, not shaken
Jag känner mig helt tom i huvudet och sitter på min jobbkammare och försöker koncentrera mig på väsentligheter. Det går inget vidare av flera skäl.
Tvärs över korridoren ligger ett av de mer populära tillhållen: en toalett med förrum. Övriga to-or har en dörr rätt ut mot allmänna utrymmen. Och jag tror att det är det låsbara förrummet som gör "min" toalett så populär. Folk kommer långväga ifrån och passerar flera andra bekvämlighetsinrättningar på vägen.
Det stör både mig och Kollegan. Vi är rörande överens om att det är vi i den här korridortarmen som har ensamrätt till utrymme C 588. Det borde finnas en oskriven lag att alla ska uppsöka närmaste avträde. Som det är nu har icke behöriga låst om sig ett tjogtal gånger. Mycket enerverande!
Ett annat skäl till min brist på fokus är ett ännu populärare tillhåll: kaffeautomaten. Vi har två; en som bra och en mindre bra. Idag, som så många gånger förr, kan jag konstatera att mina arbetskamrater är lata. Den bästa kaffemaskinen vägrade ge ifrån sig någon vätska. Meddelandet "Spillhink full" fladdrade ilsket förbi på displayen.
Detta händer mig minst en gång i veckan. Övriga medarbetare gör det enkelt för sig och går till den andra automaten, medan jag brukar åtgärda problemet. Idag hade jag inte minsta lust att vara bror Duktig och får nu lida för det.
Nu är det dags att släppa koncentrationen helt! Lunchen närmar sig och det kanske flyter bättre under eftermiddagen.
