Borta
Det finns en sekvens i Staffan Westerbergs Vilse i Pannkakan, som beskriver den känsla som Midsommarhelgen sprider omkring sig.
Vilse sitter och känner sig ensam och melankolisk. Precis så där ensam som man kan känna sig när sommarlovet precis har börjat och alla andra åkt från stan. I bakgrunden hörs en väldigt långsam och vemodig version av Den blomstertid nu kommer.
Så kommer jag ihåg det hela i alla fall och precis så känns det. Folktomt eftersom så gott som alla har tagit sin tillflykt utanför stadsgränsen. Ettan är på sitt landsställe, Tvåan hälsar på utflyttade vänner, Svärdottern jobbar och Treans barn är hos moster och morbror i Stallarholmen.
Vi har hasat runt utan att egentligen kunnat företa oss något vettigt mer än att promenera och som konsekvens har jag en stor friktionsblåsa under högerfoten. Hur som helst så ägnar jag kvällen åt fotbad och fotboll. Mer spännande än gårdagens match mellan Turkiet och Kroatien kan det knappast bli.
Jag kan inte skylla på Westerberg för mina hang-ups från barndomen. Snarare Modern. Det här med fötter hade nästan samma rang som tänder i hennes värld. Dåligt skötta fötter var en lika stor skam som dåliga tänder. Hälsprickor tyder helt enkelt på dålig moral eller något ännu värre. Så var och varannan kväll sitter jag med fötterna i vatten med fotsalt, sen blir det fila av och som grädde på moset Helosansalva.
Westerberg har ju fått skulden för en hel generations existensiella depressíon, hos delar av mina avkommor till exempel. Hur som helst så var han nog för tidigt ute helt enkelt, liksom ´Skäggen och Mosebackegänget.
Jag minns inte det avsnittet Du refererat till och i ärlighetens namn inte så många andra heller. Men det verkar logiskt så som Du berättar det.
Känner igen det där med Helosan som total undersalva. Som bönder så kunde vi beställa den via mejeriets återköp om jag minns rätt och den botade alla krämpor på alla ställen hos både folk och fä. Jag ska inte gå in på detaljer. :-)) Men den fanns på nattygsbordet hos de flesta djurägare på den tiden.
Jag har inte några barndomsassociationer med Staffan Westerberg, men däremot har jag många bekanta som ryser eller blir nostalgiska när hans namn dyker upp.
När det gäller fötterna är det svårt att hinna hålla dem snygga. Jag tror att jag har fel rutiner helt enkelt.
Men nu kommer du att få stans vackraste och lenaste fötter
inga; jag kan hela Vilse i pannkakan utantill. Den gick oavbrutet i bilen under våra irrfärder på Europas vägar.
fia; du känner väl till citatet: Det finns inga fula kvinnor; bara lata kvinnor. Så det finns inga fula fötter heller.
annelas; absolut! Det är fotbad och fotboll ikväll igen.
