Kors i taket
Om jag finge råda skulle inget hända. Nu får jag inte det och det ska jag vara tacksam för. Vi skulle över huvud taget inte komma längre hemifrån än gångavstånd. Semestertankar ligger långt borta. Särskilt om det är en månad sedan vi kom hem från senaste resan.
Men sådana petitesser hindrar inte Maken. Han alltid på väg någonstans och kör med regelrätta utmattningsattackerna. Kan det bero på att han inte är lika fäst vid vardagen, som jag? Jag gillar att jobba, tvätta och städa. Ibland funderar jag på om jag har någon underlig bokstavskombination eller om jag helt enkelt bara är en riktigt trist typ.
Nu har jag gett vika för en ny resa. Den här gången med fokus på vandring. I slutet på maj åker vi till Korsika och planen är att gå leden Mare Sud. Jag bjöd ett våldsamt motstånd först, men ju mer jag tänker på saken desto trevligare känns det.
Min man är likadan, har det med otrivsel på jobbet att göra tro? Läste lite om Mare Sud, det blir säkert bra tid att vandra i maj, låter inte alls tokigt.
Det beror säkert på arbetsuppgifterna. Mina är mer intressanta. Tycker jag. Jo, jag hoppas att vandringsleden håller vad den lovar.
