frktjatlund

Natten mellan söndag och måndag är oftast väldigt orolig. Jag har svårt att somna och när jag väl gjort det, sover jag oroligt och vaknar var tjugonde minut och oroar mig för att inte kunna somna om. Någon gång mellan 4 och 5 besannas oron och jag ligger och vrider mig tills klockan klämtar 5:45.

Teori nummer ett: Det är omställningen mellan ledighet och arbete, som får hjärnan att börja smygjobba på egen hand. Det kan stämma när vi har någon större produktionssättning på gång och det händer några gånger per år. Inte mer. Och numera har jag ett mer avslappnat förhållningssätt till mitt arbete, så jag borde inte ligga sömnlös för det.

Nummer två: Helgens senare kvällar och sovmorgnar fördärvar dygnsrytmen. Egentligen är alla kvällar sena och helgens är inte senare än andra. Och även om jag inte tar mig sovmorgnar, så blir söndag-måndagssömnen lika dålig.

Tredje teorin: I stort sett vareviga dag går jag 9-12 km. I ur som skur. På vardagarna till och från jobbet och på lördagarna fram och tillbaka till city plus lite ärenden runt på Söder. Även lördagens veckostädning tar på krafterna. Men på söndagar, vad gör jag då? Inte mycket av fysisk karaktär och det är kanske där skon klämmer. Min kropp är helt enkelt in tillräckligt trött för att sova.

Idag röstar jag på teori tre och det innebär jag kan förutse att nattsömnen kommer att bli dålig eftersom jag inte rört mig många meter.