Elektra
Ja, jag känner mig låg. Ja, jag har mig själv att skylla. Ja, jag känner mig utlobbad. Ja, men om det var så viktigt skulle jag ha sagt ifrån från början. Ja, men man väljer sina krig.
Det senaste lilla utvecklingsprojektet hade chefen först vikt för min räkning. Men så fick jag häcken full med en massa löpande frågor och problem och innan jag visste ordet av hade medarbeterskan kapat åt sig arbetsuppgiften. Ja, ja hon är hungrigare än jag och det hon hittar på blir säkert bra.
Istället har jag fått ett annat projekt på halsen. Ett projekt som knappt har med programmering att göra, utan bara att utvärderar andras program och plattformar. Så ser tillvaron ut numera; vi tar in andras produkter och ser hur dåligt de funkar. Saker som vi skulle ha kunnat lösa mycket bättre själva, men eftersom allt ska vara klart igår har vi inte hunnit.
Imorgon kväll ska hela avdelningen, dvs. alla fyra medarbetarna, hem till chefen på middag. Det ska bli en intressant upplevelse. På jobbet har människan avslöjat en total oförmåga att göra sig av med saker. Hans rum är fullt av flyttkartonger från gamla jobb. Hans plånbok är full av plastkort och jag vet inte vad och hans nyckelknippa består av 15 sammankopplade nyckelringar och säkert 50 nycklar. Skrivbordet är fyllt av gamla kaffemuggar, som han möjligen gör sig av med på fredagar. Efter kommentarer från besökare.
Så det ska bli spännande att se hur chefen har det hemma. Men där är det kanske någon annan är chef.
Ja, jag är trött på blogg.se. Ja, jag stör mig på att det är svårt att publicera inlägg kvällstid. Ja, jag blir tokig på att man knappt kan kommentar hos andra och går det så kan man få iväg flera kommentarer för att man inte tror att den första "tog".
Nu får de skärpa till sig och inte ta in fler nya bloggare innan de löst problemen.
Sen det här med bloggandet, där kastas jag mellan hopp och förtvivlan. Nej, riktigt så illa är det inte. Ibland känns det som jag har idéer och flyt och andra gånger tycker jag att jag borde lägga ner.
Dessutom har bloggvärlden förändrats under de snart tre år, som jag bloggat. Det handlar så mycket om att tjäna pengar. Folk lusar ner sina inlägg med reklam, gratisprylar, tävlingar och annat stör mig. Nu är många bloggare snarare produkter än människor.
Så, nu fick jag det ut ur systemet. Få se om det hjälper mig till högre höjder.
Jag håller med dig att mycket i bloggvärlden handlar om pengar numera. Tävlingar där man ska länka till bloggar ignorerar jag numera och läser inte dessa bloggar. Jag kan rekommendera Blogger, som sällan krånglar.
Jag använder min blogg som en slags dagbok och har fått ett par riktigt goda vänner genom min blogg. Men ibland drabbas jag av "bloggtorka" och känner att jag måste ta paus.
Hoppas du lyckats kravla dig upp till ljuset !
kram Annela
Ja, jag förstår att du är frustrerad. Ja,, jag förstår att du lider av idetorka och bloggvägran ibland.
Men snälla rara människa, sluta inte blogga! Alla människor som jag gillar att läsa börjar tröttna och hota med att sluta/dra sig tillbaka. Snälla, gör inte det!
Nää Du får inte försvinna ur bloggen, Du är ju väldigt trevlig att läsa och jag har nog inte missat ett inlägg under den här tiden.
Vi måste ju stanna kvar här och roa varandra lite, vi som inte jagar förtjänst och kändisskap.
Jag har gjort mig av med reklamen för länge sedan, jag orkad inte med den. Droppen kom när jag upptäckte att min blogg gjorde reklam för en suspekt organisation som WWF. Då sa jag upp reklam och får alltså betala en lite slant varje år för det, men det är det värt!
Det skulle vara väldigt tråkigt om du la ner din blogg, för hit klickar jag mig in dagligen och läser, med stor behållning.
Jag tar nya tag vartefter inspirationen infinner sig.
