Ett brev betyder så mycket
Så här års får jag mängder med snigelpost. Idag kom det t ex ett kuvert adresserat till mig personligen från Läkare utan gränser. Tidigare i veckan hörde bl a SOS barnbyar av sig. Nu väntar jag spänt på Radiohjälpen, Röda Korset och Mun & Fotmålande konstnärer. Om de inte redan hört av sig.
Inför varje jul är det likadant. Varför är det alltid jag som får försändelserna och aldrig Maken? Och varför inför julen? Jag anar fördomar mot både män och kvinnor.
Kvinnor är blödigare och givmildare. Kvinnor vill fira jul med lättat samvete. Eller är det jag som är fördomsfull?
Jag får också drivor av brev från olika välgörenhetsorganisationer. Maken får bara från Alzhemiersstiftelsen, eller vad den kan tänkas heta. Det är tydligen mer lönsamt att vädja till kvinnors ömmande hjärtan än till männen.
Absolut! Jag ser det i betalningsströmmarna på jobbet. Men skicka några kronor till Alzheimers. Som en slags försäkran så att Maken inte glömmer dig.
Här är det också bara jag som får sån post - faktiskt samma avsändare som du får. Jag är så trött på det.
Samma här!
