Kommunal konspiration
Tvåan och Svärson tog ett höstlov i Berlin och Stella var hos kusinerna i Roslagen. Vi fick vakta bilen och som tack hämtade vi barnbarnet och hon sov här i natt. Vi fyratiden vaknade jag med ett ryck av insikten: Visst tusan! Det är utflykt imorgon.
I tanken skannade jag kylskåpet och fick ihop ingredienser till pannkakor med sylt, rå morot, clementin och apelsinjuice. Sen somnade jag om.
Själva sammansvärjningen har just etiketten "utflykt" och varje vecka infaller någon sådan. Det betyder nämligen att man sparar in kostnaden för en lunch. Plus timtiden för kökspersonalen. Föräldrarna både köksar och betalar. Och inte görs det något avdrag på månadsräkningen.
Destinationerna för utflykterna behöver inte ligga särskilt långt bort. Det skulle ju kosta. Helst håller man sig till gångavstånd. Stella får t ex gå till Långholmen, medan My knallar till Blecktornsparken. Promenader som tar 15-20 minuter.
De förbannade matsäckarna är en styggelse som kommer att bli ett av mina bestående minnen från mina barns 27 år i grundskolan.
Javisst hatar man att göra iordning matsäck och när jag var liten hatade jag ätt äta dem. Morsan gjorde alltid mackor med vändstekt ägg. Kallt, stekt ägg äter jag inte frivilligt.
Vi bodde i många år på en ö i skärgården, visserligen med brokontakt med fastlandet, men det var en mil till närmaste kiosk eller butik, så det gällde att planera inköpen. Då hände det mer än en gång att äldsta dottern berättade vid läggningsdags att de skulle ha utflykt med skolan nästa dag. Det blev ofta nattstekta pannkakor som fick bli räddningen i utflyktsväskan.
