Lajka
Förra veckan var Noa och My på en mycket påkostad födelsedagsfest. Två tvillingflickor i Noas klass fyllde år och hade ett jättekalas för hela klassen plus klasskamraternas syskon. Det var full fart hela fredagskvällen.
Nu har Svärdottern fått veta att tvillingflickornas pappa har högst tre månader kvar att leva och att det pågår ett slags farvältagande på alla håll och kanter. Veckan innan hade mannen och diverse kompisar hämtats upp med limousin för att ta sig till en större baluns.
- Det är helt enkelt ingen idé att bryta ihop i självömkan. Överallt har människor problem och egentligen är man inte det minsta unik. Det finns alltid de som har det värre, tyckte Svärdottern. OK, det är kanske sant, men lite tyck-synn-om kan man unna sig då och då. Det lättar.
Flera har ringt till Svärdottern och frågat om de varit ute på kyrkogården. Egentligen är det inte klokt med Allhelgonahelgen. Man får köra in med bil året om på Skogkyrkogården - utom just den här helgen. Då är det kaos. Lapplisorna står och bevakar vid alla infarter för att folk är som tokiga och lämnar sina bilar hur som helst.
My vill åka till graven men Svärdottern orkar inte och skjuter det hela framför sig med "Vi gör det när stenen är på plats" Men jag tror inte att det blir enklare då, snarare tvärtom.
(Lite makabert känns det med söktjänsten hittagraven.stockholm.se men den funkar.)
Jag gillar det här med ljus på grav under den mörka årstiden. Det blir mäktigt när det lyser på så många samtidigt. Man kan känna in någon sorts gemenskap i tankarna på dem som gått bort.
Jag har sett en mycket vacker skogskyrkogård i Stockholm en gång. Den låg någonstans åt söder och mitt emot låg ett permanent utställningsområde med småhus som vi besökte. Det kanske är den Du beskriver eller också finns det fler. Det finns förstås fler, Stockholm är ju så stort.
I Göteborg, på Västra Kyrkogården, finns min systers grav. De första åren var jag där inte så ofta som nu och hade jättesvårt att hitta dit utan beskrivning. Men med kodbeteckning gick det hur bra som helst. Ett bra system på dessa jättestora kyrkogårdar.
Inga; Det är just den Skogskyrkogården jag åsyftar och den är verkligen värd ett besök.
Rutan; Jo, man behöver lite karta och kompass för att hitta rätt.
Eller som mamma sa: "Det var ingen glädje med den sorgen, sa flickan som grät vid fel grav." Nej, sånt vill man inte råka ut för.
Jäklar, synd att inte Värmdö finns med. Barnens farföräldrar ligger någonstans där men vi vet inte var.
Fick en 50-årsinbjudan för antal år sedan. Stor fest, tips om vilket hotell man skulle bo på till för gäster rabatterat pris etc. Tyckte det lät kul men alldeles åt helsike för dyrt med resa, rum och allt. Tyvärr tyckte många andra samma sak och tackade nej. Vilket vi fick ångra. Det var värdens tack och farväl-kalas, han hade just fått sin diagnos på inoperabel pancreascancer och dog knappt ett år senare. Jag hann träffa honom en gång i alla fall och då berättade han om kvalen han haft när han skickade ut inbjudningarna. Skulle han berätta eller ej? Nej, det skulle han väl inte, åtminstone inte i inbjudningskorten, det hade varit för makabert. Men samtidigt...
Jag var så morbid att jag sökte på alla jag kände som dött. Det är så svårt att komma ihåg när.
Det var en sorglig historia med 50-åringen. Kunde ingen närstående läckt till vänner och bekanta?
