Samma visa i år igen
Sista veckan i november ser likadan ut varje år; fokus ligger på the Stockholm Filmfestival. Jag växlar mellan rollerna som festivalänka och festivalmormor. Ikväll blev det både och. Stella och jag höll varandra sällskap några timmar och nu är maken på ytterligare en film.
Själv har jag tappat stinget och minns bara det jobbiga med att köa till en muggig toa, armbåga mig fram till en bra sittplats, sitta i timtal som en fällkniv i en obekväm stol och se en massa skitfilmer. OK, en hel del bra också, men många chansningar har det varit genom åren.
Nej, då kollar jag hellre på Bolibompa och läser spännande böcker om hunden Pricken eller vad Lilla H hittar på.
Ja, Bolibompa minns jag från när döttrarna var små. Du fick säkert en trevlig stund med barnbarnet.
Lite imponerande att ni hänger i! Jag kroknade efter A-kursen i filmvetenskap och alla timmar i den andäktigt tysta salongen på Filmhuset.
Jag drar mig för att besöka biografer och dagis eftersom jag alltid blir förkyld i dylika sammanhang. Det är jag minst sagt påmind om nu när jag hålls vaken av luftvägsinfektion som kan komma från dagis, alternativt besöket på bio för tre veckor sen. Bolibompas häxan Surtant är Honungspojkens och min favorit.
ninna; absolut och Pricken hade 10 prickar innan dagen var slut.
annaa; det kommer nya filmer varje år är Makens argument.
nicoline; Ja, det är bättre att hålla till på hemmafronten i det läget. Krya på dig!
