Portisbloggen
Ett tag bodde en lokal rubrikskapare här i fastigheten. Han var originalmedlem i ett av 1960-talets stora popband och vi kan kalla honom Pelle. Pelle spelade bas när det begav sig, men det sista jobb han fick betalt för, var som värd för Räkfrossan på Gröne Jägaren. Då förstår stockholmare nivån (lägre än låg).
Pelle kom hit efter en uppgörelse i Hyresnämnden. Grannarna på Götgatan orkade inte längre. Det var spring och bråk dygnet runt. Enligt Pelle utsago var det inte han utan fansen som stökade och fastighetsägaren fick inte vräka, bara flytta. Då hamnade han hos oss på våning 2 mitt emellan C Olofsson och C Pettersson.
Grannarna här blev inte heller glada och klagade över allt bråk, men Pelle slog ifrån sig.
- Inte konstigt att det blir oroligt i trappen när jag är inklämd mellan Clark Olofsson och Christer Pettersson. Det var just de grannarna som klagade mest, Carin Pettersson och Christina Olofsson, två äldre damer.
Pelle brukade ringa portisexpeditionen på fredagseftermiddagarna och önska trevlig helg på telefonsvaren. En gång gjorde han ett tillägg:
- Förresten, toan är trasig. Men jag har fixat det.
Ding, dong! Varningsklockorna slog för fullt och Maken ringde tillbaka. På något sätt hade någon spräckt toalettcisternen, så vattnet stod som en fontän ur stolen och "lagningen" bestod i att Pelle lagt en handduk över problemet.
När Maken kom dit, satt Pelle helt naken vid köksbordet med en handduk över benen.
- Vi har inflyttningsfest, var hans kommentar. Till saken hör att det var över tre månader sen han flyttade in.
Under bordet stod en dunk med hemkört och på bordet ett filmjölkpaket och den kombinationen groggade man på. Övriga runt bordet kallade han för "mina livvakter", trots att det inte var särskilt mycket liv i vare sig Pelle eller polarna.
När Maken höll på att stänga av vattnet till toaletten, kom Pelles bror på besök. På vägen in i köket klev han i en hög med avföring.
- För helvete, Pelle! Sånt här måste du ta undan.
- Men jag hinner ju inte.
Ja, Pelle var en upptagen man.
