Petigt
Maken gör sig märkvärdig och lägger sig i. Han påstår att jag ljuger. Komma här och komma. Jag ljuger inte alls; det jag berättar är baserat på en sann historia. Ungefär som Gömda. Det är Tjatlunds sanning, som berättas här.
Det han hakar upp sig på är detaljer i förra inlägget. Det om Henrik, eller Mynta och Henrik på Henriks gård. Det handlar inte alls om samma Henrik. Det fanns två stycken Henrikar; en Henrik som kallades Mynta och en annan Henrik - det var han med gården. Maken tvärsäker på det.
Jamen, man har väl rätt att ändra lite på detaljerna. Man vill ju inte att några Henrikar ska känna sig träffad och få sina identiteter avslöjade och valsa runt på nätet. Båda hade dessutom väldigt mörka ögon.
Så är det. Med författarens rätt tar jag mig friheter att ändra på verkligheten.
"Lite ljuga pryder tal", sa min farfar. Det gäller också i skrift!
Jo, man har rätt att korta ner avstånd så att kusiner blir syskon t ex. Eller "min chefs syrra" blir "min chef". Annars skulle det bli alldeles för omständligt.
