Sju punkter - och i rätt ordning - hoppas jag
En liten utmaning i form av en skrivövning från Solskuggan. Alla sju formuleringarna ska vara med i historien. Jag valde min egen vimsiga avfärd från hemmet, som tema. Solskuggan själv var riktigt våldsam. Hon som verkar så blid.
- Hon stod på knä och ...
- Att det skall vara så svårt att ...
- Ingen kommer att märka att ...
- Att telefonen plötsligt skulle ringa ...
- Det ringde på dörren ...
- Nej, hon var inte intresserad av ...
- Nej, inte sen heller ...
Hon stod på knä och kikade in under sängen. Det var inte första gången de där förbaskade glasögonen hade fått fötter. Och var det inte glasögonen så var det nycklarna eller mobiltelefonen. Varje morgon var det likadant. Hon for runt som en skållad råtta för att hitta det hon skulle ha med sig. Ändå var det alltid något som av någon anledning blev kvar hemma. Något som hon borde ha haft med sig.
Att det ska vara så svårt att hålla ordning på saker och ting. "Hade du ändan lös, så glömde du den också." Det hade hon hört sen barnsben. Nej, du började klockan ticka iväg alldeles för mycket. "Jag får låna Berits brillor. Hon brukar alltid ha ett extrapar liggande och ingen kommer att märka att jag inte ser så bra. Någon annan får sköta protokollskrivandet. Man har väl lärt sig delegera."
Ring! Ring!
"Åh, det är typiskt att telefonen plötsligt ska ringa; jag som har så bråttom. Det får vara. Är det något viktigt, så ringer de igen."
Ring! Ring!
"Jaha, där ringer de igen. Det var snabbt jobbat och nu på mobilen. Men tack för det; då vet jag åtminstone var jag har den."
Mössa, vantar, halsduk. "Måtte vintern ta slut snart. Jag är så less allt detta påbyltande" Nu tog hon tag i handtaget på ytterdörren och i samma ögonblick ryggade hon bakåt med ett ryck. Det ringde på dörren. Ihärdigt, för att inte säga ilsket. Där stod hon med dörren på glänt och behövde komma iväg. Utan att behöva prata med någon men det verkade inte finnas någon utväg.
- Hej! Den här veckan erbjuder vi på Solskuggans Markiser, gratis montering av persienner.
Nej, hon var inte intresserad av fler persienner.
- Jag har de persienner jag behöver. Förresten har jag inte tid. Hade jag vetat att du var försäljare skulle jag aldrig öppnat.
Men säg den försäljare, som är svarslös.
- Men då har jag verkligen en sak som skulle passa. Ett tittöga, så att du kan se vem som ringer på. Gratis montering även där. Jag kan komma tillbaka en kväll istället.
- Nej, jag vill inte köpa något. Inte persienner, inte markiser och absolut inte tittögon. Varken nu och nej, inte sen heller.
Fritt fram för egna varianter för den som känner sig utmanad. Eller uppmanad. Eller taggad. Eller vad det heter.
Men älskade hjärtat mitt du är bara bäst om jag får säga så. Förlåt om jag skrattar men SolSkuggans markiser är ju bara bäst släpper igenom bara precis det nödvändigaste.
Ps. Jag har också ändan lös men bara när det passar.
Härlig text älskar alltid dina ord. Kram från mig till dig
Hmmm måste tillägga att uttycket stämmer.. I de lugnaste vatten simmar de farligaste firrarna;)
Men hänsyftning till mig själv.
Jag kände mig stafettpinnad!
