frktjatlund

Det här är fusk. Min lågstadieskola revs för många år sedan och promenadvägen mellan hemmet och småskolan beskrivs enklast med ett ord: kort. Väldigt kort. Skolan låg vid den gula markeringen. Bostadshusen kom till efter rivningen.

Men i fyran blev det lite längre att gå. Först tvärs över Kvarnängsskolans skolgård, sen genom parken Vippan, uppför backen förbi röda höghuset och sen genom Henriks gård. Henrik kallades Mynta, eftersom han hade en myntsamling. Men gården hette Henriks gård.

Ibland blev det lite namnförvirring när någon pratade om Henrik.

- Vilken Henrik?

- Jo, Henrik du vet, han på Henriks gård.

- Men säg Mynta, för sjutton. Då begriper jag direkt vem det handlar om.

När man passerat portalen på Henriks gård och genat över busstorget, var man inne i Centrum. Ett Centrum med cykelförbud. Styvpappan blev skogstokig när jag berättade att alla barn i klassen fick skriva under ett kontrakt, där vi lovade att vad som än hände aldrig cykla i Centrum. Han avskydde den typen av grupparbete.

När jag passerat genom Centrum tog jag parkvägen under Fruängsgatan, utmed skolaulans baksida och uppför lilla backen till skolgården. Mellanstadiet låg längst bort och på vägen dit passerade jag rökrutan, där högstadieelever fick blossa. Om de hade föräldraintyg.

Det såg jag fram emot. Åh, vad jag skulle träna på att tända cigarretter med en enda tändsticka, som jag släckte genom att få den att snärta lite. Det var bara att tumnageln vippade till bakändan på träet, så slocknade lågan i en tunn grå rök.

Jag blev expert på det.