frktjatlund

Jag har alltid önskat att jag vore ett geni. Att det fanns något som jag var riktigt, riktigt bra på. För att inte säga bäst. Bättre än någon människa jag känner. Men det tråkiga är att jag är usel på en massa saker, halvbra på en hel del och hyfsad på ett och annat. Men det finns egentligen ingenting jag är bättre på än någon annan.

Det skulle möjligen vara att gå ner i vikt. När jag sätter den sidan till är jag en verklig expert. Jag har lyckats flera gånger och kommit fram till att alla metoder fungerar bara man håller dem. Det är det som är kruxet.

I mitten på 1970-talet lånade jag en bok, som hette "Ner i vikt, billig och kvickt". En titel helt i min smak. Ju snabbare desto bättre. Dock var det inte helt sant vad tiden beträffar; det tog nog närmare ett år att bli av med 25 kg. Men allt är ju relativ och hyfsat billigt blev det.

Några år senare var det dags för Scarsdaledieten. Det finns säkert värre metoder, som Rigshospitalet, fasta, Flygvärdinne- och Kålsoppedieten, men den var nog värsta bantningsmetoden av alla jag prövat på. Man levde inte utan livet bestod i att slå ihjäl tiden mellan måltiderna.

Så jag tog fasta på fibrer istället. Ät mer fibrer var svaret på alla problem. Från övervikt till cancer. Hur många indier dör t ex i tarmcancer jämfört med amerikaner? Knappt några är mitt spontana svar; de har väl svultit ihjäl långt tidigare. Eller skitit livet ur sig.

I slutet på 1980-talet började jag träna på Friskis & Svettis. Men min erfarenhet är att träning bara gör att man orkar träna mer. Det mest positiva ur dietsynpunkt är att träningslokalerna ligger så långt från kylskåpet och man håller sig sysselsatt.

För fem år sedan uppfann jag isodieten, långt innan någon annan gjort pengar på idén. Jag visste inte bara att den hette så. Under halvannat år kombinerade jag kolhydrat- och kaloribantning med lyckat resultat. Men vad hjälper det? Förutom att jag är en hejare på att bli av med vikt, så är jag minst lika bra på att lägga på mig igen. Ibland tar de gamla kilona med sig några kompisar och det helt utan att jag bett om det.

Nu är det alltså dags igen. Dags att göra om prestationen. Bli av med oönskad ballast, så nu blir det andra bullar av. Imorgon, jag säger bara IMORGON, då jäklar i min lilla låda blir det allvar. Då ska jag leva spartanskt!