Familjegömmor
Lillsyrran och jag har ärvt en och samma tomma gen, när det gäller att komma ihåg saker. Alltså inte minnen i största allmänhet, utan att undvika att komma ihåg att ta med oss saker när vi borde göra det. Hela den här veckan har Lillsyrran varit på väg till mitt jobb med en bunt gamla foton. Kort som hon har lånat för att skanna in.
Först låg de kvar hemma hos henne i flera dagar. Idag kom hon ihåg att ta med dem till jobbet och det var ju ett framsteg. Dessvärre ligger de kvar där i hennes skåp. Så förhoppningsvis kommer hon förbi mitt jobb på hemvägen imorgon eftermiddag. Men säker kan man aldrig vara. Hon kanske får med sig korten, men glömmer att kliva av vid Globen.
Det här är en av bilderna. Antagligen från sommaren 1955 eller 1956, när jag var sommarbarn i Stråtjära. Mamma var och hälsade på med nya mannen, han som skulle bli Styvpappan och är den som håller i kameran. Paret i armkrok är sommarföräldrarna, mamma Anna och pappa Anders.
Jag är 3-4 år och ser lite osäker och avvaktande ut. Eller så läser jag bara in det för att jag tror att det var så. Mamma hade jag inte sett på flera månader och mannen med kameran dök upp för första gången i mitt liv.
Mamma är sig lik och det är uppenbart vad som fångar hennes intresse; familjens 15-årige son, som ser generad ut över uppmärksamheten. Hon var sån. Ville ha mäns uppmärksamhet till varje pris och det lyckades hon i regel med. Något som jag alltid tyckte var väldigt pinsamt.
Hoppas att syrran kan förtränga den där tomma genen och kommer med korten imorrn.
Apropå det fina kortet... Är det nån som verkar ha perspektiv i tillvaron och rätt blick i kameran så är det väl den goa lilla FrkTj..
Kram på dig.
Det ser ut som om du var sommarbarn hos skådespelaren Richard Widmark.
Fin skildring av ännu ett evigt ögonblick i livet!
Trevlig helg!
solskugga; jag svävar i ovisshet om hon lyckades komma ihåg korten, eftersom jag gick tidigt från jobbet. Men hon har inte ringt ännu.
rutan; när du säger det så ser jag likheten. Och födelseåret verkar stämma. Kan RW ha jobbat i Hälsingeskogarna på 1950-talet tro?
gubben; tack för det , lilla gubben.
Åh, det skär allt i hjärtat över det där lilla barnet. Tur vi har kommit över sådana idiotier, att lantluft och nykärnat smör skulle vara bättre än att vara med sin mamma när man är så liten.
Säga vad man vill om modern, det är i alla fall ett väldigt modernt 50-talsstuk hon har!
Jodå, modern var alltid noga med det yttre. In i det sista lämnade hon inte hemmet utan make up och nagellack intakt. Om det så bara gällde ett besök på Konsum.
