Först Morgan Alling - sen jag
Men jag är verkligen ingen fighter när det gäller feber. Danssteg t ex går omedelbart bort. Ge mig 40° och jag är däckad. Totalt. Vilda hästar kan inte få mig ur sängen. Och varför skulle de ens försöka, där jag ligger känslig för både ljus och ljud och vandrar ut och in i medvetslösheten.
Torsdag morgon tog jag visserligen till två vilda hästar i form av Magnecyl, för att klara av förmiddagens första möte i webbrådet. OK, skälet till att jag ville stå på benen var rent strategiska. Jag ville inte ge Marknadsmannen en öppning att köra över mig i projektet. Så beräknande är jag.
Men efter lunch började marken gunga rejält, så det var bara att packa ihop, packa sig hem och bädda ner sig i bingen. Diagnos: influensa med värk som kom och gick, från tänderna ända ner till tårna. Ibland tandvärk och nageltrång på samma gång.
Nu är det hopp om livet och jag är uppe och går och har till och med fått i mig lite omelett till lunch.
Då önskar jag dig ett snart tillfrisknande. Hoppas du slipper den långvariga varianten av influensa, för på mitt jobb har folk fallit som käglor den sista veckan, och de flesta har kroknat ihop och drabbats av den korta varianten med några dagars hög feber och huvudvärk + värk i kroppen, medan några andra har drabbats av Montezumas hämnd och har fått återfall med mindre roliga besök på toa som följd.
Det känns fortfarande, som det står och väger. Bättre - sämre, sämre - bätttre. Liksom.
