frktjatlund

Vi tyckte att Lillsyrran och Svågern behövde lite uppmuntran, så jag budade en bukett till dem via X antal klickningar på Eniro. För att inte tala om alla fält som skulle fyllas i. Deras namn, adress och telefonnummer. Dagtid. Våra namn, adress och telefonnummer. Dagtid. Vilket nummer fyller man i en fredagseftermiddag? Jobb eller mob? Eller hemnummer. Sen kreditkortsnummer, namn på kortinnehavren, giltighetstid ... Nästan som att hamna hos ett talsvar.

Och det lilla hälsningskortet? Vad skriver man på det? Det enda jag kom på var "Vi tänker på er!" För det gör vi.

Senare ringde Syrran på kvällen och var uppriven. Jag nämnde att vi skickat blommor. Och tur var det. Eftersom jag fyllt i mitt namn flera gånger under blombeställningen tänkte jag inte på att det borde stå något på själva kortet om vem som skickat blommorna.

När budet levererat hade mottagarna kliat sig i huvudet i flera timmar för att komma på vem som kunde ha skickat buketten. Några avsändaruppgifter hittade de inte någonstans. Tills de pratade Syrran, som satte dem på rätt spår.