Sannbergs sannsagor
Min mamma var verkligen inte som andra mammor. Framförallt var hon inte särskilt politiskt korrekt, eller vad man nu ska kalla det för. Jag kan t ex inte erinra mig att hon läste några sagor för oss. Mest för att hon inte tyckte om att sitta still. Det gjorde hon enbart när hon målade naglarna.
Om vi bad om en saga, så fanns det två alternativ. Antingen blev det någon förskräcklig historia ur verkliga livet. Lite modell Krösamaja utan övernaturliga inslag. De var utbytta mot omänskliga diton. Eller så drog hon en fräckis. Det finns nog inte en enda historia där en Handelsresande hade huvudrollen, som var okänd för mig innan jag fyllt tio.
Den här bilden påminde mig om en av moderns vitsar.
Tonåringen, som hamnat i olycka kom in till förlossningen med täta värkar. Alldeles skräckslagen frågade hon barnmorskan:
- Vilken ställning är bäst för mig, nu när barnet är på väg ut?
- Samma ställning som när det kom dit antar jag, svarade sköterskan lite syrligt.
- Va, måste jag in i en Fiat 500 igen?
