Vintersport - inget för mig
För ett antal år sedan fick vi tillbaka på skatten. Det var så länge sedan att återbäringen kom under december. I den vevan visades en film med förförande vinterbilder från ytterskärgården, som fick Maken att raskt köpa oss varsitt par långfärdsskridskor för pengarna.
Jag protesterade hela vägen ut till Drevviken.
- Men jag tycker inte om att ge mig ut på sjöisar. Det kan rent av vara livsfarligt.
- Vi har både dubbar och livlina. Förresten är det massor av folk ute på isen. Om man åker där alla andra kör, så kan det inte vara någon fara.
När vi fått på oss skridskorna och kom ut på isen, tänkte jag högt.
- Jag vet ju inte ens om jag kommer upp, när jag ramlar.
- Det ska vi snart ta reda på, säger Maken och puttar ikull mig.
Det var droppen. Jag kröp in till strandkanten, reste mig vid en parkbänk och plockade av skridskorna. Och jag har aldrig tagit på mig dem igen.
Oj, jag som är så sugen på att köpa ett par.
Du kan få mina billigt. Om jag hittar dem. Eller så har vi redan gett bort/sålt dem.
