Fågelsång

Nicke kommenterade mitt inlägg om rymdprogrammen med synpunkten att allt handlade om den långsiktiga planen för bestående liv. Intressant! Jag har aldrig tidigare hört tanken ens en gång, men i dagens DN finns en artikel av Torbjörn Tännsjö, som just tar upp samma funderingar.

Nu är jag ingen större filosof, men jag är mer beredd att hålla med Georg Henrik von Wright, som nämns i artikeln. De flesta friska levande upsskattar livet och  har förmodligen ambitionen att hålla sig vid liv. Men för vem eller vilka är framtida liv intressant? Liv som redan har dött? Allt som lever nu? Eller allt framtida liv?

Allt som redan dött kan knappast bli lidande av att liv upphör. Inte heller det som aldrig kommer att få leva. Egentligen är det bara det som lever och får uppleva att livet försvinner som blir lidande. Och till den punkten kommer allt liv förr eller senare.

Nej, jag tycker fortfarande: Satsa pengarna på sånt som ger ett drägligare liv inom ett kortare perspektiv istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0