frktjatlund

Först hade jag tänkt att kommentera dagens ledare i dn. Den om en morddömd ska få utbilda sig till läkare. Men det gjorde jag redan 2007 när fallet var uppe förra gången och eftersom jag inte ändrat uppfattning är det inte så mycket att orda om. Det blir bara en upprepning.

Ett tillägg vore möjligen att debatten känns unken och andas en gammeldags övertro till läkare. Att de är övermänniskor på något sätt med helande händer. Sen efterlyser jag en gränsdragning. Kock? Livsmedelsindustri? Sjuksköterska? Taxiförare? Pilot?

Det enda raka kanske är militärutbildning.

Sen funderade jag över Niklas Ekdals kommentar till Littorins "skitår". Nej, skit är inte synonymt med bajs i sammansatt ord. Det tycker inte jag. När barnen säger att maten är skitäcklig, så smakar den inte bajs. Det är snarare menat som en förstärkning.

Men visst har Ekdal rätt i att det ändå är dumt sagt av Littorin, med tanke på övriga argument.

Nej, det är nog bäst att jag håller mig på det personliga planet. Vi hade middagsgäster i helgen, ett par i 30-årsåldern med turkiskt ursprung. Kvinnan har turkiska föräldrar och är uppvuxen i Sverige. Mannens föräldrar flyttade från Turkiet till Tyskland och lät honom bo hos farföräldrarna sina fyra första år. Då tog de med sig sonen till Karlsruhe, där han fick spendera dagarna inlåst i en förortslägenhet alldeles ensam medan föräldrarna arbetade.

En fyraåring - ensam i ett förortsgetto? Det märkliga är att föräldrarna trodde att de gjorde honom en tjänst och en möjlighet till en bättre framtid. Nu har han, som vuxen lyckats skapa sig en bra tillvaro, trots uppväxten.

Brottningsmatchen om årets semestermål pågår fortfarande och ingen seger är än så länge i sikte.