frktjatlund

Den nylagade tanden lever rövare i truten och värker ändå upp i tinningen vilket gör att jag är hemskt okoncentrerad och det kan förklara om inlägget blir lite rörigt och hoppar från ett ämne till ett annat.

Nu är det slut på hösenflös och sötebrödsdagarna och dags att leva spartanskt. Semester är inte gratis.

Vi fick tillbaka bilen igår. Det var gratis. Men vi har inte två garageplatser och det kostar att inte mata parkeringsautomaten. Kommunen vill ha 450:- blanka för några ynka kvadratmeter under futtiga 20 minuter. Vi får väl se det som en extra skatt nu när trängselavgiften gjort paus/försvunnit.

Hemmet är hyfsat återställt efter bortavaron. Alla kläder tvättade och alla flaskor sorterade. Rött i garderoben, vitt på kontoret och några Chablis i kylen. 

Någon gång under söndagskvällens urpackning från bilen la jag mina glasögon på ett riktigt smart ställe. Så smart att jag inte hittat dem ännu. Nu hankar jag mig fram med ett gammalt par så jag åtminstone kan läsa stor text. Jag lånade tre böcker på biblioteket inför semestern. Två av dem verkar ha pulveriserats, vilket får mig att minnas varför jag inte har haft lånekort på 20 år.

Det har hänt förr att saker försvunnit spårlöst i vårt hem. Finns det månne ett svart hål någonstans, som suger åt sig prylar och komprimerar dem så de inte syns längre? M:s fina klocka försvann. Han var säker på att han lagt den i badrummet. Mina ringar la jag i kryddhyllan när jag skulle laga mat, men inte låg de kvar där.

Jag tror att jag ska bli en ”strålis” och ringa polisen och säga att det är någon som tar sig in i lägenheten när vi inte är hemma. Det måste vara den självklara förklaringen till försvinnandet. Vi har flera i fastigheten som säger sig ha råkat ut för detta.

I förrgår var det en dokumentär på TV4 där man gjorde återbesök hos klass 7D tio år senare. Nu är de i 25-årsåldern och trots att de är födda här och gått i svensk skola och förmodligen också skulle dö i Sverige, sa de att de kände sig som tillfälliga gäster. De kände sig inte som svenskar och inte heller välkomna här. Skrämmande!

Semesterläsning
För att riktigt komma i fransk stämning köpte jag en pocket med epitetet ”Förra årets mest sålda bok i Frankrike efter Da Vinci-koden”. Jag hoppas att den inte var den mest lästa. Den var pissdålig så jag orkade inte med många sidor.

Då tog jag till en nyköpt Marian Keyesbok. Den var dessvärre inte ny utan ett nytryck av ett gammalt alster med en helt ny framsida. Redan läst, insåg jag efter några sidor och så gav jag den på båten.

Den lånebok som inte sugits in i svarta hålet var en barndomsskildring av äldre datum av Heidi von Born. Jag hittade den på nätet när jag googlade på kollonamnet ”Västra Edsviks flickskolekoloni”. Hon hade varit där sådär en tio år tidigare än jag. Boken var gripande och bra och jag fick många flashbacks till tillvaron på Barnens Ö.

Jag är svår på barndomsskildringar och eftersom Sigge Eklunds ”Det är 1988 och har precis börjat snöa” nyligen kommit ut i pocketupplaga var den en given läskandidat. Den var också riktigt bra och jag rekommenderar den varmt.

Sen blev det lite blandad kompott av diverse deckare och thrillers i amerikansk bestsellerkaliber.

Das war alles - Todo – C’est tout

Vi köpte sällan läskedrycker när barnen var små. Det var en av anledningarna till att alla såg fram mot sommarens återkommande bilsemestrar. Utomlands var läsken så mycket billigare, och vi unnade oss en hel del Coca Cola.

Efter en av resorna skulle Trean på sin första tandkontroll där han och vi fick domen: Tolv hål eller början till hål på mjölktänderna. Jag skämdes som en hund och försökte efteråt med:
Där ser du. Så går det när man inte borstar tänderna ordentligt. 


Han vägrade konsekvent att borsta själv och tillät inte att man hjälpte till. Men såna argument bet inte på Trean. Hans kommentar var bara:
Tolv, det är mitt lyckotal!


Nästkommande semester infördes Coca Cola-förbud. M (och i någon mån jag), som tillhör de inkonsekventa ville inte avstå från rom & Cola, så det fanns undanstoppade burkar i packningen.

På den resan hade vi ett tält med en enda sovavdelning där hela familjen snusade tillsammans. En morgon säger Trean underfundigt till M och mig:
Jag såg nog vad ni gjorde när ni trodde att vi sov.


M:s och mina ögon möttes över frukostbordet och hjärnorna jobbade febrilt med frågan: Vad gjorde vi egentligen? Då kom nästa replik från Trean:
Jag såg nog att ni drack Coca Cola!


Nästa år åkte vi iväg på semester med ett nytt tält, som hade två separata sovavdelningar.

Detta har hänt:

Avsnitt 1
Anneli (tandhygienist) bannar mig i januari för mitt dåliga flossande. ”Det kommer att straffa sig” dvs mig.

Avsnitt 2
Straffet kommer som ett brev på posten 9/4. Oxeltanden på överkäkens högra sida börjar mola. 

Avsnitt 3
Gunnar (tandläkare) är ledig runt påsk och jag knaprar magnecyl.

Avsnitt 4
Perry (också tandläkare) jobbar och har en akuttid 20/4 och konstaterar infektion och ger mig recept på penicillin, som jag inte hämtar ut.

Avsnitt 5
Gunnar (tandläkare) jobbar igen och konstaterar 12/5 att tanden kräver rotfyllning. Kostnadförslag på 5.000:-

Avsnitt 6
Rensning av rotkanaler med antibakteriell behandling i juni.

Avsnitt 7
Ny tid och Gunnar (tandläkare) konstaterar att infektionen består och ny borrning utförs 16/7. Objektet hotas av dödsdom.

Avsnitt 8
I dagens avsnitt ger Gunnar (tandläkare) upp rotkanal nummer tre. Två kanaler går att behandla, men den tredje kräver fältskärarinsats. Väck med den och tanden kan kanske räddas från kallbranden.

Kommande avsnitt kommer att innehålla operationsscener och känsliga läsare varnas. Det ursprungliga kostnadsförslaget försvann redan i avsnitt 7 och känsliga deltagare varnas när sluträkningen kommer.


Är det detta som morsarvet ska användas till? Ska jag se det hela som en hälsning från hinsidan? Är det käken som ska fixas istället för köket?

Mamma var totalt tandfixerad. Hon hade löständer från 20-årsåldern, som hon skämdes enormt för. När hon gjorde en ny bekanskap så var tänderna det första hon la märke till. En vanlig kommentar var:

Jo, visst såg hon bra ut. Men hon hade väldigt dåliga tänder.

Ett lite listbidrag från en kvartsfigur. Det mesta har nog framkommit tidigare.

1. Långsint
2. Glömsk – bra egenskap för en långsint
3. Slarvig
4. Välorganiserad när jag tycker det behövs
5. Läser mycket (mest skräp)
6. Osofistikerad musiksmak
7. Kan lite om mycket, expert på ingenting
8. Har en grundläggande övertygelse att jag kan lära mig allt, trots att jag blivit grymt besviken flera gånger
9. Har en grundläggande övertygelse att alla gillar mig, trots att jag blivit grymt besviken flera gånger
10. Ingen shopoholic
11. Ekonomisk (somlig närstående skulle säga snål)
12. Gillar ord, bokstäver och siffror
13. Sjunger som en kratta
14. Klarar inte att kallprata
15. Har svårt att låta bli att avbryta andra
16. Korrigera gärna andra när jag inte borde
17. Avskyr att stå i kö
18. Retar mig på cyklister när jag går
19. Retar mig på gående när jag cyklar
20. Gillar att vara besvärlig kund när jag tycker att jag har rätten på min sida
21. Gillar att bråka med myndigheter när jag tycker att jag har rätten på min sida
22. Tycker inte om att prata i telefon, annat än för att vara besvärlig kund eller bråka med myndigheter
23. Saknar pokerfejs. Mitt sinnestillstånd avslöjas direkt på den glada/sura uppsynen
24. Pinsam vanemänniska. Jag äter gärna samma mat dag efter dag
25. Inte så stresstålig som jag trodde

Bilen är paj igen. Den verkar nu vara inställd på att bryta ihop var elfte mil. M och hans arbetskamrat använde lunchrasten för att (försöka) lämna tillbaka lånebilen. Arbetskamraten körde vår bil, som plötsligt började larma om fel på depollutionsystemet och flashade upp symboler om att antisladdfunktionen gett upp. Alltså samma sak som hände utanför Nyköping.

Nu står bilen på verkstad igen och vi hade ett allvarligt snack med säljaren, som vred sig som en daggmask. Suck!

Det kändes riktigt bra att vara tillbaka på jobbet. Det fanns till och med jobb för mig, som jag inte var sen att kasta mig över. Jag avskyr undersysselsättning.

Vår vd hade personalinfo. Den stora nyheten var att den långtidssjukskrivna kontorschefen skulle komma tillbaka på deltid, men inte till sina gamla arbetsuppgifter. Istället blir det min gamla kollega Anna-Lena (terriern) som tar över permanent. 

Jag tyckte att det var väntat, själv var hon orolig att nya kvasten skulle sätta in någon gammal polare.

PS. Några detaljer om bostadssituationen i mitt område.

• 70 % av hushållen består av en person
• de flesta lägenheterna har ett rum och kök
• vid förra sekelskiftet hyrdes rummet ut till inneboende och familjen med kontrakt huserade i köket
• det är oftast villaägare i förorten som hyr ut till inneboende

Drygt tre veckor borta från den älskade vardagen. Det är jätteskönt med semester men jag tycker att det är ännu bättre att komma hem. Vi överlevde 24 timmar per dygn tillsammans utan att klösa ögonen ur varandra. Helt konfliktfritt är det aldrig, men som vi alltid hävdade när barnen var små: Vi är inte osams, vi diskuterar bara. Om än lite högljutt ibland.

På resan upp och ner blev det några hotellnätter. Men annars tältade vi större delen av tiden, totalt 15 nätter. Det är mycket trevligare att laga sin mat själv och sitta ute i det fria än att häcka på hotellrum.

Resan fick mer karaktär av vinresa än vandringsdito. Provsmakning med tillhörande köp i Alsace, Peñedes och Champagne. Vågar jag erkänna att vi hade över 100 vinflaskor med hem? Det blev några flaskor sprit också. Inte för att vi är lika svåra på den varan, men nu när man får och det är så mycket billigare, så vore det osvenskt att inte passa på.

 

Volvo V50 rymmer en del, speciellt om man bara är två och kan utnyttja kombin. Vi enades om att det var större fysisk ansträngning att tömma bilen än de vandringar vi hann med.

När vi körde från Göteborg idag fick vi verkligen simma lugnt. Fram till Norrköping vräkte regnet ner mer eller mindre hela tiden. Från Jönköping till Linköping låg vi högst i 70 på motorvägen och ändå kände vi av vattenplaning då och då. När vi hämtade upp vår egen bil från verkstaden i Nyköping hade det klarnat upp så jag slapp köra i hällregnet.

Vi hann också med en liten kvällsträff med barn och barnbarn och det förgyller dagen extra.

Nej, inte riktigt klar, men jag jobbar på.

*23*60828# = Semester åter 28 augusti.

Ha det! Det ska jag.

Så här ser närmaste framtiden ut

• Bilen är under hämtning från verkstad (klart)
• När M tröttnat på GPS-Ingrids stämma städar han ur bilen (klart)
• Städa skrivbordet (klart)
• Tidigare hemgång från jobbet idag (när beror på regnet) (klart)
• Stopp Åhléns (platstallrikar, liten vass kniv & liten slö skärbräda) (halvklart, ingen kniv)
• Stopp Forex för växling (klart)
• Stopp biblioteket vid Medis (gammal barndomsskildring) (klart)
• Stopp Pocket Shop, Götgatan (ny barndomsskildring) (klart)
• Stopp Mariahallen (schampo, balsam, tvål, tandborstar) (klart, inkl tvål)
• Kolla att brännare och gasoltub verkligen hör ihop (gjorde inte det förra året) (klart, men nu går de inte att ta isär)
• Paniktvätta (klart)
• Rensa kylen (klart, hittade möglig juice)
• Sova oroligt (klart)
• Vakna (klart)
• ”Jobba” hemifrån (nåbar på telefon) (ring, ring, vi har klantiga mottagare )
• Packa
• Åka till Göteborg (värdfolket ville att vi skulle återuppliva 70-talsminnen på Liseberg. Bellamy Brothers spelar kl 19. Tveksam, kan bli stressigt)
• Sitta uppe sent och surra
• Sova
• Lördagen svår att sia om. Överlåter den åt ödet = värdparet.
• Stena Linebåten lördag kl 19. Captains Suite väntar.
• Kiel söndag morgon. Frukost
• Autobahn söderut
• Övernattning i höjd med Stuttgart
• Måndag Fritz Berger Camping und Freizeit och nytt tält
• In i Frankrike och Alsace (Gewürztraminer here we come)

 Sen blir det lite mera svårspått.

Jag har funnit mitt djur, alltså det djur jag skulle kunna tänka mig att vara. Jag har varit avundsjuk på Tvåan, som alltid hävdat att hon skulle vilja vara lejon. Hennes motivering är att de sover 18-20 timmar per dygn. Nu är jag inte lika förtjust i att sova.

Men i dagens DN finns en notis som redovisar en kartläggning av elefanters vandringsvägar. De undviker höjder eftersom det kräver extra energi att ta sig upp för stigningar. Redan på plan mark använder elefanten i stort sätt all sin vakna tid på att äta.

Det låter precis som en tillvaro i min smak: Undvika fysiska utmaningar och äta 16-18 timmar per dag.

Vem bestämde förresten att vi skulle vandra i Pyrenéerna på semestern?

Jag, eller ”Förhalarnas Drottning”, avvek från invant beteende och fixade gruppens tidrapporter vid första möjliga tillfälle. Löneassistenten kommer att häpna. Jag är till och med så barnslig att jag förväntar mig beröm. Vanligtvis brukar jag få uppfordrande, anklagande, smått sura mejl från personalavdelningen framåt mitten av månaden. 

Bilen är inlämnad på verkstad och felet är funnet. Läckage på bromsservons huvudcylinder. Reservdelar är beställda och man räknar med att vara klara med åbäket imorgon. 

Nordöstra hörnet av vardagsrummet har upphöjts till packhörna. Campingsemester (i alla fall delvis) kräver lite mer förberedelser än vanligt. Var i hela världen har den braiga lilla vassa kniven, med tillhörande skärbräda, tagit vägen? Finns det konservbrytare på Leathermankniven? Har vi kastat den fula bruna trasmattan, som var så bra i förtältet, eller ligger den och skräpar i något förråd? Det är mycket som behöver utredas.



Annat behöver införskaffas, platstallrikar t ex. De gamla var så repiga så de åkte i soporna. En fyrkantig plasthink är oumbärlig. Funkar i alla hoar och tvättkar. Har vi någon oanvänd? Nu har vi samlat ihop en hel del grejer på parketten. Tältet får åka med och vi kan kasta det med gott samvete om vi köper ett nytt under färden.

Vi tittade upp till Tvåan igår kväll och de hade varit på Cajsa Warg och delade med sig av bubbel, knäckebröd med pumpakärnor och gåsleverpastej.

Jag hoppas att pastejen inte var resultat av tvångsmatning. Det är mycket lättare att bojkotta sånt som man inte gillar. Därför bojkottar jag  tigerräkor konsekvent.

Stella är på semester hos faster och kusiner, så det dröjer innan vi träffar henne igen. Tvåan hade pratat med dottern i telefon och Stella frågade:
– Vem är du?
– Men hör du inte att det är mamma?
– Men vad heter du?
– Du vet ju vad jag heter.

– Nej, jag kommer inte ihåg.


Hon straffade nog Tvåan lite, trots att hon tycker att det är roligt hos kusinerna. Så risken är stor att vi är helt bortträngda ur minnet efter fem veckors skilsmässa.

Nähä, nu duger inte vissa hälsingeorter längre. Delsbo kanske? Ljusnandalen? Då övergår jag till körtelargument.

Min upplevelse
Som femåring upplevde jag att folk sa hänne och dänne i Hälsingland. Och det vet alla psykologer och terapeuter att upplevelsen kan man aldrig ta ifrån någon.

/E:dr aka Phil dr

Vad Fredrik Lindströms program beträffar har jag inte tillräckligt på fötterna för att ha synpunkter på faktadelen. Jag är själv min egen språkpolis, dvs förlåtande mot mig själv och mycket sträng mot andra.

Men om jag ska våga mig på lite åsikter om programformen så har jag lite att erinra. Jag upplever att Lindströms språkprogram har stora likheter med Prison Break.

• Långa kamerasvepningar (åksjukevarning)
• Lite substans, innehållet skull kunna sammanfattas med tre meningar
• Visst underhållningsvärde

Sen är det förvånande att det tunna programmet kan ge producenten Stora Journalistpriset, men det är en annan fråga.

Hur som helst, det bekräftar sanningen i nedanstående rader:

Vidare såg jag under solen:
det är inte de snabba som vinner loppet,
det är inte de tappra som vinner striden,
det är inte de visa som får bröd,
inte de kloka som blir rika,
inte de kunniga som har framgång:
allt är tillfällighet och slump.

OK, jag trodde att jag var tjatigast men kan konstatera att jag ibland möter min överman. Men på hänne och dännepunkten tänker jag inte ge mig.

I Skog, Stråtjära och Bergvik sa man hänne och dänne. Jag hörde det dagligen. Jag googlade på saken och fick träff på Edsbyn och Alfta. Var ligger de orterna om inte i Hälsingland?

I Norberg används begreppet och i Östergötland kör man med varianten hänna och dänna. Det finns också i norskan och i tyskan. (Det blev nästan en norsk, en tysk och en Bellman)

Bara för att Fredrik Lindströms dialektmysterier hänför orden till dalmål är det inte uteslutet att det finns i andra dialekter.

Vet ni hur dag Engelen stänger? Inte jag heller, men vi var sisten ut.

Igår eftermiddag begrep jag varför M hade synpunkter på barret. Han brukar inte tänka på hur jag tar mig ut. Jag hade förträngt att vi skulle ut med hans bröder. Äldsta brorsan är väldigt förtjust i Svenne Rubins och när de spelar på Vindhem bjuder han gärna övriga bröder och annat löst folk på en båttur. 

Serveringspersonalen på båten har en omöjlig uppgift. Alla gäster kommer samtidigt och är både hungriga och törstiga. Man tar relativt snabbt upp beställningar på dricka. Skålar med räkor står redan på borden, men vi som vill ha tacos får förbereda oss på väntan.

Vi åt och M och jag stuffade runt och som vanligt fanns gänget med gubbs, som kan alla 100 sanningarna utantill längst fram i publiken och sjöng med för full hals. Den här gången kändes det som det hade skett en föryngring av åhörarskaran.

En båttur i innerskärgården en vacker sommarkväll är alltid trevligt. Vi var tillbaka 23.30 men inte är gamla människor så förståndiga så att de går hem då. Nej, alla var rörande överens om att fortsätta till Engelen.

Jag tror att de stänger klockan tre. Vi blev utmotade och strosade hemåt och jag tror att jag kom i säng vid fyra. Sen vet jag att vi inte vaknade förrän M:s arbetskamrat ringde och undrade var han höll hus. Då var klockan 7:45.

För första gången sen jag vet inte när, tog jag tunnelbanan till jobbet. Så går det. Är huvudet dumt får hela kroppen lida.